Det kommer aldrig bli vi igen

Hej!

Jag har världens största problem. Jag är kär. Så himla kär. Men allt är så jävla komplicerat så jag vet inte vad jag ska göra. Så här kan man väl säga att det börjar. Jag var väldigt ensam en tid. Mina vänner brydde sig inte om mig och jag mådde skit. Då började det nya personer från en annan skola i vår klass.

Då började där den mest underbara tjejen i min parallell klass. Vi började snacka och jag var etthundra procent säker att hon var den bästa vännen jag någonsin hade haft. Jag skulle göra allt för henne.

Hon blev till slut ihop med en kille som jag hade känt en längre tid. Då, eftersom att jag var hennes vän, började jag umgås med den gruppen av killar som min väns kille hängde med. Äntligen hade jag vänner. Äkta vänner. Jag var så jävla lycklig.

Då började jag bli nära en kille där. Jag tyckte så himla mycket om honom. Galet kär var jag. Han frågade mig om jag ville bli ihop första dagen på höstlovet. Fan vad jag var glad. Vi myste och kramades hela tiden. Men sen så gjorde min kompis slut med sin pojkvän. Jag var där för henne och var en axel hon kunde gråta på när hon behövde det. Men då insåg jag en sak. Jag var nog inte kär i honom. Hemsk kände jag mig.

Hela jullovet gick jag omkring och tänkte på saken och hur jag skulle göra slut. Tillslut samlade jag mod till mig och sa orden. "Jag ville inte vara ihop mer". Han tog det ganska bra, men jag förstod ju såklart att han var ledsen. När vi kom tillbaka till skolan så betedde vi oss som normala vänner igen, jag och han.

Några månader gick och så började jag få riktig ångest över att jag hade gjort slut. Han började bli mysig med mig igen och kramade mig och höll på med mig. Då blev jag ju såklart jäkligt lycklig igen. En dag på början av påsklovet skulle vi ha film kväll vårt gäng, så myste han med mig. Då började jag tänka att vi kanske kunde bli ihop igen.

Dagen efteråt fick jag ett meddelande av min bästa kompis! "Jag har någonting att berätta"! Jag förstod direkt vad hon ville. Hon var kär i honom, och han verkade älska henne också. Mitt hjärta brast i tusen bitar.

Hon är den perfekta tjejen, snygg, smart och rolig. Jag hade ingen chans mot henne. Hon var perfekt. Jag ville inte bli arg på henne och sa att det var okej. För jag var verkligen inte arg på henne. Han är en toppenkille och jag förstår varför hon gillar honom.

Efter påsklovet när vi alla träffades igen så märkte jag hur mycket de myste med varandra. Killen ignorerade mig nu. Fan vad jag var arg på honom. Han fick mig att tro att vi kunde bli ihop igen, sen krossar han mitt hjärta i tusen fucking bitar.

Vad fan ville han? Tyckte han om mig eller henne? Nu myser dem och pussas och jag går gråtandes hem. Vad fan ska jag göra? Jag känner mig som en avundsjuk jävel? Men jag kan inte hjälpa att jag älskar honom! Jag ville inte göra min bästis ledsen. Allting är bara ren skit just nu!

Hjärtekrossad