Trött på min familj

Jag är det svarta fåret i min familj och jag vet inte om jag någonsin kommer kunna ta mig ur det. Jag har aldrig riktigt blivit hörd när jag blev mellanbarn. När jag pratar om något så lyssnar ingen eller så ignorerar dom mig och pratar om sitt istället. Min syster som är 17 år sa en gång till mig att ingen vill höra vad jag säger och att jag inte är viktig och det drog ner mig ganska mycket.

För ungefär 2 år sedan så visste jag inte hur jag skulle bli hörd så det började med att jag höjde rösten när jag skulle prata med mamma eller pappa när vi diskuterade något. Det ända dom klagar på är att jag jämt ''skriker'' när jag pratar med dom och att hela våran grannskap kan höra mig. Det spelar ingen roll om jag egentligen pratar lugnt med dom, jag får ändå skit och dom inser aldrig att dom skriker/höger rösten mer än jag.

Jag går i 9:an och det är väldigt körigt nu intill nationella proven och det händer ofta att jag kommer hem med en sur min och vill inte göra något annat än att plugga och gå och lägga mig. Mamma och pappa blir jättearg och höjer rösten och säger att jag aldrig gör något och sedan berättar dom om hur körigt dom har det på jobbet och att dom är jättetrötta.

Men när jag ska säga hur jag mår och hur min skoldag har varit så lyssnar ingen och tror att allt är en dans på rosor för mig. För en vecka sedan så höjde jag rösten under en diskussion jag och mina föräldrar hade och jag frågade varför ingen ville lyssna på mig. Dom svarade att dom inte ville höra min äckliga röst något mera och att jag skulle gå upp på mitt rum.

Min syster är alltid hemma hos sin pojkvän och när hon väl är hemma så rör hon inte en ända panel i huset och jag får hjälpa till hela tiden. Men ändå får jag skit, jag är barnvakt till min lillebror 24/7 så att mina föräldrar kan jobba, men ändå får jag skit för allt. I min familj så ska jag ha respekt för dom, men jag får ingen respekt tillbaka och min mamma är felfri (enligt henne). Det är fel på alla i familjen förutom henne och att få yttra sig för henne finns inte på världskartan.

Min familj är helt enkelt dysfunktionell och jag är så trött på allt. Det är bråk hemma minst 5 gånger om dagen inte bara mellan mig och mina föräldrar utan dom bråkar. Jag har haft kontakt med barn- och ungdomshälsan men mamma tyckte att jag skulle sluta med det för att jag inte hade någon nytta av det något mera. Vet inte vad jag ska ta mig till något mera och jaget inte om jag orkar vara kvar i samma hem som dom.

Anonym