Tjejen med två familjer

Jag är en tjej på 17 år som är adopterad från Indien och som tänkte skriva lite om hur min adoption har påverkat mej i mitt liv. Som liten kändes ens adoptivfamilj som den familj man alltid växt upp med, och det spelade liksom ingen roll hur olika man såg ut. Jag var lycklig över att jag hade två föräldrar som dessutom tog hand om mej så bra.

Men genom åren har man fått en del mer eller mindre jobbiga frågor angående sin adoption. Det var inte ovanligt att många på lågstadiet frågade varför ens föräldrar var ljusa, medan man själv var lite mörkare. Sen när man förklarade att man är adopterad, började barnen plötsligt ställa frågan ”men vilka är dina riktiga föräldrar?”.

Som en liten 7-årig tjej som aldrig tänkt på den frågan blev det en stor grej. Trots att det var jobbigt, svarade jag att jag inte visste och att mina adoptivföräldrar är mina riktiga föräldrar.  Jag dömer dock inte barnen, eftersom vi var små och man visste helt enkelt inte hur man skulle prata om det ämnet på ett mer ”mognare” sätt.

Men sedan dess har jag alltid funderat mer kring mina biologiska föräldrar, om varför de just valde att lämna mej. Jag har en grundtanke till varför och jag är säker på att det var för mitt eget bästa, men den tanken försvinner inte bara för det.

Bara tanken på att de valde att lämna bort mej oavsett anledning, gör att det blir känsligare på flera olika sätt. Det är en fråga man kanske aldrig kommer få svar på om man inte någon gång i framtiden lyckas få tag på sin biologiska förälder.

Det har funnits nätter då jag bara legat i min säng och gråtit över att jag inte känner de föräldrar jag en gång hade i tiden. Jag vet inte deras namn, om de är vid liv, eller om jag har några andra syskon… Jag ville också kunna veta var jag föddes, vilket sjukhus (om det nu var ett sjukhus), vilken tid det var och alla sådana där små detaljer som säkert dom flesta av vet eftersom era föräldrar har berättat det.

Misstolka mej inte nu genom att tro att jag inte älskar min familj, för det gör jag verkligen. Men samtidigt är det jobbigt att veta att man har 2 andra föräldrar som faktiskt skapade än en gång i tiden, som man kanske aldrig kommer få se igen. Men jag tänker inte ge upp!

Någon dag efter att jag fyllt 18 år ska jag åka tillbaka och försöka leta upp min biologiska familj, och jag vet att jag kommer ha min familjs stöd. <3

The girl with two families