Jag längtar efter mamma

Hej Allihopa,
Jag är snart 13 och har en lillebror som är 8. Mina föräldrar bråkar jämt och det är fruktansvärt tjatigt. Mamma är den som bestämmer hemma och alla lyssnar på henne. Jag är en relativt rolig och snäll tjej som får bra betyg och gör sitt bästa i skolan, men ändå så känner jag mig som det svarta fåret i vår familj.

Min lillebror och mamma har alltid så roligt tillsammans och mamma jobbar mycket så alltid när jag vill spendera tid med mig säger hon att det inte går. Jag försöker vara med och ha roligt men det slutar alltid med att dom skrattar åt mig eller åt något som jag inte förstår som är deras grej liksom. 


Själv så är jag så duktig jag kan dock min lillebror är jättedum mot mig och behandlar mig som hans personliga slav! Sen så börjar mamma reta mig med ett killnamn hon har hört någon gång som hon inte vet något om HELA tiden.

Jag säger sluta men alla vid middagsbordet skrattar åt mig. Om jag säger sluta många gånger och blir sur så blir mamma jättearg och säger att det är MIG det är fel på och att om jag är sådär så är det inte konstigt att ingen vill vara med mig.

När min lillebror tog sönder sin Ipad för att han var arg för ett spel så blev inte någon arg och han fick en ny 2 veckor efter. När jag råkade tappa min mobil och den gick sönder blev alla JÄTTE arga.

Mamma tror att jag älskar henne för att hon köper saker till mig och lägger pengar på mig. Om jag undrar om vi kan göra något så svarar hon "men jag köpte ju denna här om dan för dig vad är det nu?!" Och jag har sagt att det räcker med att hon är i mitt rum med mig men hon gör inte det.

Mamma hatar också min allra bästa kompis som nästan är min syster och förbjuder mig att träffa henne. Och då har jag bara min älskade kanin kvar som jag älskar mest i världen och hon hotar med att slänga ut honom om jag inte gör som hon säger.

Och jag har pratat med henne om hur jag känner men hon förstår inte. Alltid när nån är sjuk tar alla hand om en, när jag är sjuk måste jag ta hand om mig själv. Jag känner mig ensam och i bakgrunden fastän jag gör mitt bästa, snälla hjälp jag orkar inte mer!!! 

Ps. Hon säger alltid att det bara är hormonerna och det är därför jag är sur, men jag blir sååå himla arg då för det är den enklaste bortförklaringen om man inte orkar ta itu med problemet!! Guuud vad jag haaataaar det!!! Snälla svara!!!