Jag vill in i fosterfamilj

Hej,

jag är en transkille (ftm) på 13 år som vill berätta lite hur jag har det i nuläget, mest för att jag måste få ur mig något innan jag spricker. Mitt liv e kaos nu, det händer så mycket som jag inte ens vill tänka på. Jag vill in i fosterfamilj, eller iallafall bort från min familj på nått sätt.

Det hela började för inte så länge sedan då jag insåg att jag är transsexuell och kom underfund med hur världen fungerar utanför "mitt hem". Jag insåg att min mamma betett sig som ett svin mot både mig och andra under hela min uppväxt. Mina föräldrar är skilda och jag bor varannan vecka.

Min mamma mår inte bra och är på gränsen till utbränning, hon var helt enkelt inte redo för barn. Hon har alltid haft stunder (rätt ofta) då hon verkligen mår piss, men istället för att söka hjälp, tar hon ut det på mig, mellanbarnet av tre syskon.

Det kan vara att hon skriker på mig för minsta lilla och blir riktigt skrämmande. Eller som när jag och min lillebror leker omkring, då kan jag av misstag göra illa honom, då kan mamma slita mig i håret och ryta till i mitt ansikte. Ibland slåss hon, ibland förstör hon mina eller andra grejer, ibland gråter hon.

Varför hon kan skrika på mig, eller ibland slåss är för att hon byggt upp sin egen personlighet till mig. Det är som jag bara är en hjärndöd kropp som hon hittat på en personlighet till. Och varje gång jag försöker säga till om vad JAG vill så viftar hon bort det eller blir arg. Hon kan aldrig spendera pengar på vad jag vill, utan vad hon vill att jag vill ha. När jag sa att jag var transsexuell börjar hon dessutom behandla mig som om jag är ett manssvin.

Pappa bara finns där, han blir inte arg eller sur, han bara finns där. Jag vill behålla relationen till honom men jag kan inte bo med honom.

Hela min familj gör mig illamående, sjuk, trött och ger mig ibland små panikattacker, jag hoppas att jag snart tar mig bort här ifrån, men jag är dock rädd att jag inte kommer att få komma in i fosterhem.

Tom