Jag är adopterad

Jag är adopterad och jag tycker att det inte spelar så stor roll. Mina föräldrar som jag bor med nu har alltid varit "mamma och pappa". Många frågar hur det känns att vara adopterad, hur det känns att ha en biologisk mamma som man inte känner. Själv tänker jag inte så mycket på det, jag har ett jättebra liv och är trygg och glad.

För ett år sedan åkte vi tillbaka till Kina där jag är född. Jag fick kolla på det barnhem där jag bodde som liten och jag fick träffa mina fosterföräldrar. Några i min klass har frågat: "hur kändes det att träffa dina fosterföräldrar?".

Eftersom jag bara var med dom som bebis så minns jag inget. Det kändes som att träffa två främlingar som man på något vis hade haft ett band med sen innan. Det är som att alla tror att det känns konstigt att vara adopterad.

Själv är jag glad över att ha blivit adopterad och fått ett bättre liv än vad jag hade fått i Kina. Jag lever ett normalt och bra liv fast i Sverige istället för i Kina.  Jag har jättebra föräldrar som älskar mig över allt annat!

En adopterad tjej