Bråkar med pappa

Jag älskar min pappa och så, men de senaste två-tre åren har inte varit roliga.

Först och främst så är han nästan aldrig hemma (han är en hyfsat högt uppsatt militär). Tidigare så var det inget mer än att han kom hem sent (18-22), men för några månader sen så flyttade han till Luleå för arbetets skull och kommer nu bara hem på helgerna.

Problemet är att så fort han kommer hem så börjar han klaga på små saker, t.ex att jag pratar mycket engelska (jag går på en engelsk skola och många av mina vänner har inte jättebra svenska), och bryter mot systemen vi har satt upp med mamma.

Det krockar då med att jag blir allmänt irriterad så fort han kommer hem. Jag har upptäckt att vi det här laget så vill jag inte ens att han kommer hem. Han måste alltid ha rätt och om mamma eller min syster håller med mig om något så tjurar han och klagar på att alla är emot honom.

Men en av det värsta sakerna är hur skyldig han känner sig över att vara borta. Då och då kommer han hem med spontana presenter, han måste alltid laga mat även om ingen känner för hemlagat, han vill gosas och göra saker tillsammans m.m.

Även om allt är både lugnare, trevligare och mysigare nu när han bor i Luleå, så kan jag inte låta bli att vare rädd att det är för sent för oss att fixa vår relation nu. Vi har nu tre år av att knappt se honom framför oss och det kanske är för mycket.

Så jag ber er som läser detta, om ni bråkar med en förälder, ansträng er för att fixa situationen så fort som möjligt.

14 år