Underbart att prata med någon

Jag pratar hos en kurator, har gjort det i mer än två månader nu. Jag känner att vi inte kommer någon vart med mina problem, men det tar tid har jag lärt mig. Om jag skulle önska så skulle jag ju så klart önska att jag bara kunde trolla, att jag mår bättre imorgon, men de funkar tyvärr inte. Första gången jag gick hos min kurator kände jag mig som ett problembarn och jag dog nästan av pinsamhet. Jag vet inte varför men de bara var så. Jag känner mig nästan varje dag deprimerad, orolig eller förvirrad. Det kan vara olika för varje dag.

Jag får stöd och jag vet att det är många som bryr sig. Jag har fått prata med någon på BUP också, för det var, eller rättare sagt är en period nu, som jag inte orkar med. Men jag hoppas att jag snart kommer att må bättre, och det säger många: "Allt kommer att ordna sig och du kommer må bra till slut ..."  Även om jag har svårt att tro det så försöker jag i alla fall ta åt mig vad jag får höra. Är glad att jag får gå och prata med några som lyssnar på en. Det känns verkligen underbart efteråt!

Anonym