Jag pratade med mammas nya kille

Man skulle kunna säga att mitt liv har var väldigt bra under min barndom. Har fantastiska vänner och syskon som alltid stödjer mig till exempel. Men när tonåren började för mig så ändrades mycket. Vänner som jag tror känt mycket väl som bara började ignorera mig utan anledning. Vissa började med cigg och alkohol. Vissa blev deprimerade av en eller annan anledning.

Försöker hjälpa dem, men det tar mycket på en själv också. För några månader sen så var en av dem redo att ta livet av sig. Hade tur att hon berättade för mig och lyckades övertala henne om att det finns mycket bra i livet. Men som jag sa det tar mycket på mig att ha det så här.

Till slut så föll jag för grupptrycket och började också med cigg, alkohol osv. Vilket ledde mig till min depression för jag var inge nöjd med mig själv. Kände att det var alltid något som saknades. Jag satt oftast ensam och blev extremt osocial. Försökte spela tuff fast det fick mig att bara bli sämre

Jag berättade aldrig för någon om det, struntade i antidepressiva tabletter och levde med det. Nog det dummaste valet jag gjort. Men allt ändrades när min mamma hittade en ny kille som jag kände har mycket gemensamt med mig. Han introducerade oss till hans vänner och det var då all började lyfta för mig. Jag kände riktig glädje igen.

Fick träffa hans barn och deras vänner som bor i en annan stad. Och det var även då jag träffade den mest vackra och trevligaste tjejen i mitt liv. Vi kanske inte känner varandra till punkt och pricka men det kommer vi nog ändra på i framtiden.

Så moralen med min story är om ni känner er deprimerade över någonting prata med någon om det. Det kommer hjälpa så mycket. Säger mina vänner som jag hjälpt i alla fall.

Kille, 15 år