Idag vill jag leva!

För ett år sedan hade jag sagt att jag gärna betalar någon för att skjuta huvudet av mig. Idag kan jag stolt säga:"Jag är påväg och jag älskar varje steg jag tar"

Jag är en ung kvinna på 22 år. På utsidan verkar jag hyfsat normal, men jag skulle aldrig själv säga att jag är normal. Mitt liv har varit en kamp från första stund. Både min mamma och pappa har missbrukat. I skolan var jag mobbad och jag har haft flera depressioner.

När jag var 17 år möte jag en kille över internet. Han såg på mig på ett sätt som ingen annan gjorde. Vi blev ett par, men det blev inte riktigt som man hade tänkt sig. Under gymnasietiden fick jag min första riktiga vän. Han var min tvilling och vi var oskiljaktiga. Han var den delen jag hade letat efter hela mitt liv.

Killen jag var tillsammans med var svartsjuk på min vän. Han skrek på min hund och blev arg för inget. Någonstans här hamnade jag i ytterligare en depression och denna gång var självmordstankarna så intensiva att jag sökte hjälp hos psykiatrin. Jag fick en tid och efter bara några träffar satte de mig i en DBT behandling.

Efter fyra år av totalt mörker så kan man säga att allt spårade ur. Min vän dog i en brand. Detta blev mitt livs största sorg. Killen jag vart tillsammans med blev mer och mer våldsam slogs och skrek. Mitt självskadande accelererade så kraftigt att inte ens psykiatriska avdelningen visste vad de skulle göra med mig.

Mitt i all röra fick jag flera diagnoser. I slutändan var jag så långt ner i botten att jag drack stora mängder alkohol och sålde min kropp. Jag blev inlagd på en sluten enhet till slut. Där träffade jag en underbar person som hjälpte mig förstå ett och annat.

Tack vare henne lyckades jag efter nästan fyra år bryta mig loss från det våldsamma förhållandet jag hade. Jag tog tag i allt jag någonsin tänkt ta tag i och jag kämpade igenom sista delen av min DBT behandling. Jag blev nykterist och valde att ta avstånd från allt som tyngde ner mig.

Jag var på den låsta enheten i fyra månader och de fyra månaderna förändrade mitt liv.

Idag lever jag i en lycklig samborelation på en plats där jag får det lugnet jag behövt hela livet. Jag har börjat plugga och jag är självskadefri. Vissa dagar är jag lyckligaste människan på jorden andra dagar vill jag bara dra täcket över huvudet. Jag har en inblick och förståelse för mig själv som jag inte haft tidigare.

När jag var 11 år gammal sparade jag ihop och köpte mig en hund. Min älskade Molly, som jag har kvar än idag, är min gåva från Gud. Hon räddar mitt liv varje dag. Utan henne vid min sida hade jag inte levt idag.

Anonym