Tacksam för min superhjärna

Jag har alltid känt mig annorlunda, och gör det än idag.

Varför tycker alla att jag är jobbig? Varför kan jag inte bara vara normal? Vad är det för fel på mig? Tankarna snurrade runt i huvudet på mig. Jag fick ingen ordning på dom, inga svar hur mycket jag än grubblade.

Efter ett tag vart jag inåtvänd, sket i alla andra och började skada mig själv. Inte så att jag tyckte själv att jag förtjänade det, det kändes bara bra. Ingen har någonsin mobbat mig, ingen har högt kommenterat att jag är konstig. Jag har bara alltid haft den känslan.

Jag fick en egen ponny som hjälpte mig att sluta skada mig, och det gör jag inte idag. Men på tävlingarna hade jag en mental lista på saker som gjorde oss mer annorlunda, ful transport, bruna stövlar, inga freejumps osv. Jag prickade sakta men säkert av alla punkter, idag har jag sprillans ny transport, svarta stövlar, 2 par freejumps, 2 fina träns, osv. Inget som pekar ut oss. Men ändå kände jag mig annorlunda. Vad fan var felet?!

En dag hemma vid matbordet frågade jag mamma, "varför är jag inte som alla andra?". Detta var starten på min utredning för Asperger syndrom. Vi gick vidare men detta, kartläggningar, psykologer, och samtal. Jag hade läst om en hockeykille som hade autism och adhd, vilken superkraft han hade. Autismen men fokuset och energi att orka lägga all sin fritid åt att göra det man älskar, sen adhd med den enorma energikällan, och även där stort fokus på det man älskar. Harregud vad jag önskade att jag också hade det. Jag ville också.

Efter flera samtal kom vi till det sista. Nu skulle jag få veta varför jag inte vill vara med människor, varför jag inte kan anpassa mig, har svårt med relationer och har så förbannat mycket energi. Jag blir aldrig trött. I hjärnan, men inte i kroppen. Energin tar aldrig slut. Det hjälper inte att springa till jag inte kan sluta, för att då kommer jag inte kunna ta mig hem. Då blir musklerna trötta, men energin tar fortfarande inte slut.

Jag måste ha lång, inte för jobbig träning. Flera timmar med vila och träning. Gärna upp mot 5h varje dag. Då blir jag "genomtrött", både muskler, hjärna och energi blir trött. Min energi är som en kran haha.

Jag fick veta att jag har autism och adhd. Mer exakt Atypisk autism och ADHD uns, och det är nog de bästa som hänt mig. Jag känner mig inte annorlunda längre, för jag vet varför. Varför jag har svårt för matte, varför jag inte kan koncentrera mig längre stunder, jag fick svar på allt. Allt. Allt. Allt. När jag är i stallet nollställs min ADHD, jag blir lugn, tillfreds. Jag har lärt känna en helt ny del av mig själv, en fantastisk del. Jag lider inte av mina diagnoser, jag älskar dom. Tack, tack så mycket.

Jag tävlar på elitnivå i fälttävlan, en nivå jag antagligen aldrig hade nått utan mitt extrema fokus, min enorma energi. Fälttävlan är en tuff gren, det krävs så otroligt mycket energi. En hel dag av nervositet, går inte att beskriva.

Tack igen för att jag får ha den här superhjärnan. Lite brister här och där, med koncentration, medkänsla och arbetsminnet, men jag får leva mitt drömliv tack vare den. Tack.

Tjej, 14 år