Atypisk autism och ADHD UNS, tack och hej

Jag har Autism och ADHD, och det är jättejobbigt. 

När jag pratar och berättar om mina svårigheter med autism, då säger alla "men så känner ju alla". Eller "så är det inte alls". Men wtf, jag HAR svårt med relationer, empati och att utföra vardagliga saker, som jag har inte kalender, jag har inte koll på klockan. Jag har också väldigt svårt med förändringar. Jag måste sitta på min plats vid matbordet, men det förstår inte "normala" människor. Varför inte den stolen? 

ADHD har många fördomar om, så här är det att ha ADHD. Men nej? Så är det inte! Jag har en ovanlig ADHD. Jag är inte rastlös, jag kan sitta still i 1h på min stol. Mina energinivåer är inte en berg och dalbana. Jag har extremt mycket energi, i flera dagar i rad är energinivån maxad tills efter ca 5-14 dagar när allt bara sjunker i ca 3-7 dagar. 

Med det här vill jag säga, att även om mina svårigheter inte syns på mig, så finns dom där. Att koncentrera sig, känna empati och behålla relationer som en "normal" människa "ska", är precis lika omöjligt för mig som för en rullstolssittande att ställa sig upp och börja gå. Kan ni förstå det? DET ÄR INTE LÄTT. 

Mina diagnoser har förstört så mycket i mitt liv. Varför just jag? Men för mig väger ändå fördelarna upp. Mitt logiska tänkande är på samma nivå som hos en 17-åring, jag är 14. Jag tävlar min ponny på elitnivå. 

Men snälla, förstå att mina svårigheter har en anledning, jag har 2 funktionsnedsättningar. Eller kanske funktionssätt? Jag är normal, men jag funkar inte som er. 

Anonym