Glad att jag är frisk!

När jag var 12 år började jag få lite höfter och så. Jag ville bli modell och modeller var ju smala, eller hur? Så då måste ju jag också vara det. Jag kollade på Victoria secret och dom var ju långa, smala och snygga. Så ville jag också vara.

Jag började äta mindre och träna mer. Mamma märkte såklart hur smal jag blev och såg att jag inte åt. Jag sa bara att jag mådde illa av all mat vilket i för sig var sant. Så vi gick till läkaren men de trodde på min lögn att jag bara inte hade någon aptit och att jag mådde illa av mat. Dom gjorde faktiskt inte så mycket åt det.

Jag blev glad varje gång någon kallade mig smal. Även om de sa att det såg äckligt ut så blev jag bara glad. Det var det jag ville. Mamma märkte att det var något riktigt fel nu och hon tog mig till andra läkare som sa att jag MÅSTE gå upp i vikt och att jag var allvarligt underviktig.

Min pubertet blev uppskjuten och jag hade typ helt slutat växa och så. Jag började äta lite mer och det blev bara bättre och bättre. Men måste säga att det var sjukt svårt att komma ur ätstörningarna.

Idag är jag helt frisk och är så glad att jag kom ur mina ätstörningar. Men jag tål inte när mina vänner säger att de är tjocka. Jag får typ ångest bara av meningen "jag är tjock". Tål inte att höra det. Jag vill bara inte att samma sak händer dem. Jag hade anorexia i ca 1,5 år.

Om du tycker att du är tjock vill jag bara att du ska se detta och veta att din vikt inte gör dig mindre snygg. Vet du hur många skitsnygga kurviga tjejer det finns där ute?! Och om du vill bli modell så finns det kurviga jättevackra modeller i modellbranschen.

Chelle, 14 år