Efter förstod jag allvaret

Nu ska jag berätta om mitt liv när jag hade anorexi. Jag vill att ni läser, och tar åt er, för detta kan hända vem som helst. När jag var mellan 9 - 12 år var jag överviktig, och ganska mobbad. Folk kallade mig '' fetto '' och jag hade bara en kompis.

När jag fyllde tretton år så dog den här kompisen, och jag kände att jag var tvungen att ändra på mig för att jag var rädd för att bli mobbad. I skolan var det inga problem att ta en mindre portion, maten var ju inte så god där. men hemma fick jag problem, särskilt när mamma märkte att jag började äta mindre. Och när jag väl bara åt varannan dag så tog mamma ett allvarligt snack med mig. Hon upptäckte mina sömnproblem, mitt behov av att träna och hur jag spydde upp gammal mat i smyg. Varje kväll gick jag upp och vägde mig på vågen. Jag såg kilon bara ramla av... För att inte göra mamma mer orolig så tog jag alltid en stor portion, men jag väntade med att '' äta '' den tills mamma gått för att titta på nyheterna. Men istället för att äta så gav jag maten till våran hund. Om hunden lämnade lite rester så kastade jag ut maten från mitt fönster.

En dag i skolan, när jag var femton år, så kom en tjej från min klass fram till mig. Hon påpekade hur bra jag såg ut ( hon var inte lesbisk! ) och jag tackade. Jag blev med i hennes '' gäng '' där vi alla var smala och dumma. Hon bjöd med mig till en fest, men jag kände att det inte var min grej, så jag slutade vara medlem i gänget. Hon blev såklart arg, och sa att hon skulle sabba för mig på en springtävling i skolan ( som jag såg som en chans att tappa vikt! ) Men hon kunde inte sabba för mig, eftersom jag svimmade efter 75 meter... Jag vaknade på sjukan under bevakning, och jag fick in näring. Jag hade ångest, och jag ville inte ha mat, ingen näring!

Idag så förstår jag allvaret i allt, och att detta inte var någon lek! Jag höll på att svälta mig själv! Idag väger jag normalt, tränar lite då och då, och äter så som alla ska äta.

Var nöjd med dig själv. Du ser bra ut, det vet du ju. Om någon mobbar dig för hur du ser ut, så är de bara avundsjuka. 

Anonym