Alternate Text

Bup, barn- och ungdomspsykiatrin

Bup är en förkortning för barn- och ungdomspsykiatrin. Där kan du få hjälp om du mår dåligt. Det vanligaste är att prata med någon, för att reda ut varför du mår dåligt och hur du kan få hjälp. Det brukar vara bra om föräldrar eller andra vuxna också är med.

Det finns bupmottagningar i hela landet. De flesta är så kallade öppenvårdsmottagningar, dit du går på bokade besök en eller flera gånger. På större orter finns också något som kallas bupkliniker, där du kan bli inlagd och få vård dygnet runt.

Vad kan jag få hjälp med av bup?

På bup kan du få hjälp för olika saker. Här är några exempel:

De du träffar på bup kallas behandlare. De har olika yrken, bland annat psykologer, socionomer, läkare och sjuksköterskor.
Foto på två bekväma stolar i en hörna av ett rum.

Vem kan gå till bup?

Du kan gå till bup tills du är 18 år, eller om du är förälder till eller ansvarig för ett barn under 18 år.

Om du har fyllt 18 ska du kontakta vuxenpsykiatrin. På vissa ställen i landet finns det mottagningar för personer upp till omkring 25 år. Läs mer här vad som gäller där du bor.

Vad kostar det?

Du betalat ingenting för att besöka bup, oavsett vem du träffar.

Hur tar jag kontakt med bup?

Det enklaste är att ringa till den mottagning du vill gå till. Du får gå till vilken bupmottagning du vill i hela landet.

Under telefonsamtalet kan behandlaren bedöma om bup kan hjälpa till med de svårigheter du har. Bup brukar även kunna ge råd på telefon, och ibland kan ett sånt samtal vara ett tillräckligt stöd. Andra gånger behövs mer hjälp, och i så fall bokar ni en tid. Du behöver en bokad tid för att komma till mottagningen. Hos en del mottagningar kan du boka tid genom att logga in på 1177 Vårdguiden.

Det kan hända att den du pratar med rekommenderar dig att söka hjälp någon annanstans, till exempel hos elevhälsan, socialtjänsten eller ungdomsmottagningen.

Till några få bupmottagningar behöver du en så kallad remiss. Det betyder att du först träffar en läkare på en vårdcentral eller någon inom elevhälsan, som skickar ett önskemål till bup om att du ska få komma dit.

Om du behöver hjälp direkt

Det finns alltid någonstans att gå om du mår så dåligt att du behöver psykiatrisk hjälp direkt. Det kan vara den vanliga bupmottagningen, vissa har särskilda tider för akuta besök på dagtid. Det kan också vara bups akutmottagning, som ofta finns på ett sjukhus. Om det är akut behöver du inte boka tid, men det är bra att ringa innan så att de är förberedda på att du kommer.

Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefon 1177, eller för att få veta vart du ska gå.

Det första besöket på bup

En vanlig början är att du eller ni får berätta varför ni har velat komma till bup. Du får berätta så mycket eller lite du vill. Samtalet brukar ta ungefär en timme, och mot slutet bestämmer ni tillsammans om ni ska träffas fler gånger.

Vilka som är med beror på hur din situation ser ut och hur gammal du är. Det kan vara bara du, eller både du och föräldrar eller andra vårdnadshavare och eventuella syskon. Bup kan också vilja träffa bara de vuxna. Du får alltid träffa behandlaren själv om du vill det.

Bup reder ut hur du har det och vilken hjälp du behöver

Det finns ofta flera orsaker till att man mår dåligt eller har det svårt. Det kan behövas flera samtal för att få reda på hur din situation ser ut och vad som är allra viktigast att du får hjälp med först. Bup kan också behöva undersöka mer noggrant hur allvarliga svårigheterna är. Det tar olika lång tid beroende på vad det gäller. Du eller ni kan få berätta hur du mår och funkar i olika situationer, och det kan även handla om hur det är för de andra du bor med. Du kan också få olika tester, till exempel lösa någon uppgift.

I samtalen med bup tar ni tillsammans reda på vilka svårigheter som finns och vad som funkar bra, både för dig och personer omkring dig. De bra sakerna kan ni använda för att göra situationen bättre.

Det här brukar kallas utredning och bedömning. När de är gjorda planerar du, behandlaren och de vuxna tillsammans behandlingen.

Det brukar kännas skönt att få berätta hur du har det. Men det kan också kännas jobbigt att berätta känsliga saker om sig själv och sin familj, även om du vill ha hjälp.

Du har rätt att vara med och bestämma om din behandling. Ställ frågor om du inte förstår. Du kan också be att få informationen nedskriven eller översatt för att läsa den i lugn och ro.

Samtal är den vanligaste hjälpen

Den vanligaste behandlingen på bup är olika sorters samtal. Det kan hjälpa dig att se det som är svårt på nya sätt, och även vilka lösningar som kan finnas för just dig.

Behandlaren ska stötta dig att kunna prata om det som är svårt. Hen kan också bidra med sin kunskap om hur människor funkar. Du kan få berätta på olika sätt, till exempel få visa eller rita om du tycker att det känns lättare än att prata.

Om det behövs kan du också få läkemedel, till exempel mot depression eller ångest.

Du kan få träna på olika saker själv

Du kan få hemuppgifter som du ska göra mellan besöken på bup. Det kan till exempel vara att känna efter hur det känns i särskilda situationer, öva på att stå ut med jobbiga känslor, eller att försöka hitta strategier när det känns svårt.

Vanligt att personer omkring dig är med i behandlingen

Bup ser familjen eller andra omkring dig som viktiga för att du ska kunna må bättre. Eftersom de finns nära dig kan de vara ett stöd när du ska lära dig att hantera eller bli av med dina svårigheter. De kan också vara en del av problemen och behöva förstå saker eller ändra sig själva. Därför är det vanligt att föräldrar eller andra vuxna som har ansvar för dig och även syskon är med i behandlingen. Behandlaren ska se till att alla får säga det de vill.

Om du går själv till bup, behöver dina föräldrar eller vårdnadshavare inte få veta vad du berättar. De vet ju troligen att du går dit, men behöver inte få veta precis allt som sägs under samtalen. Prata med behandlaren om hur ni ska göra.

Det ska kännas bra för dig

Besöken på bup är för din skull. För att behandlingen ska funka är det viktigt att det känns bra för dig och att du har förtroende för den du träffar. Om det inte känns bra, kan du be att få träffa någon annan.

Ni kan få lära er mer

Om en utredning visar att du har en viss diagnos, får du och dina föräldrar eller vårdnadshavare börja med att lära er mer om den. Ni får veta hur det brukar funka att ha den diagnosen och vad som brukar vara bra att göra. Många andra har det som du.

Du kan få behandling i grupp

Du kan få behandling i grupp. Då får du lära dig mer tillsammans med andra i samma situation och ni får prata om hur ni har det. Några exempel:

  • Grupp för att lära dig hantera ångest eller ilska.
  • Grupp för dig som bor med en vuxen som missbrukar eller har en psykisk sjukdom.
  • Grupp för dig som har varit med om våld hemma eller sexuella övergrepp.
  • Grupp för dig som är syskon till någon som har en psykiatrisk diagnos, till exempel adhd eller ätstörningar.
  • Dina föräldrar eller andra vuxna som har ansvar för dig kan få gå i någon grupp, till exempel för att lära sig om en diagnos som du har fått.

Välj själv om du vill berätta för andra att du går till bup

Du bestämmer själv, eller tillsammans med dina föräldrar eller andra vuxna som har ansvar för dig, om du ska berätta för andra att du har kontakt med bup. Men det brukar vara bra om till exempel några som jobbar på din skola får veta det, för att ditt stöd för att må bättre ska bli så bra som möjligt.

Det handlar alltid om dig, och aldrig om att andra ska tycka att det är något bra eller dåligt att du går till bup.

Personalen har tystnadsplikt. Som på alla andra ställen i sjukvården skriver de om dig i en journal, men bara de som vårdar dig och måste läsa journalen får göra det. 

Information om sidan

  • Editor:

    Moa Lindholm
  • Faktagranskare:

    Ulla Forsbeck Olsson, psykolog och psykoterapeut, bup, Stockholm
  • Fotograf:

    Ulrica Zwenger