Alternate Text

Terapi hjälpte Max

För Max blev terapi ett sätt att komma ur en situation som han inte trivdes med. Han satt ofta uppe på nätterna och spelade datorspel och träffade sällan kompisar. Han kände till slut att han behövde hjälp för att bli mer utåtriktad och för att få bättre kontakt med sig själv.

Trivdes inte med sig själv och sitt liv

Max liv bestod av jobb, sömn och datorspel.
– Eftersom jag jobbade så mycket var jag väldigt trött när jag var ledig och då hamnade jag framför datorn. Min flickvän klagade och jag kände själv att jag inte var en särskilt kul person. Jag var väldigt osocial.

Han hade känt sig deppig ända sen han slutade gymnasiet. Men det var först flera år senare, då han blev av med sin anställning och det tog slut med flickvännen, som han kände att situationen blev ohållbar. Han trivdes inte med sig själv.
– Jag behövde hjälp för att förstå mig själv och känna mig säkrare på vad jag tyckte, var mina gränser gick, vad som var rätt och fel för mig.

Att datorspelen tog så extremt mycket tid i hans liv kändes inte heller bra.
– Det var inte värt det. Jag spelade så kallade strategispel och det kunde lätt gå fyra timmar eller mer utan att jag tänkte på det.

Foto av en person bakifrån. Han står i en dörröppning, på väg ut. Utanför skiner solen.

Max pluggar på högskola och jobbar då och då extra på ett lager. Han beskriver sig själv som en person som för det mesta är glad och positiv.
– Jag mår mycket bättre än jag gjort på länge, framför allt jämfört med hur jag mådde innan jag började i terapi.

Då, innan terapin, hade han länge jobbat hårt som produktionsledare på en reklambyrå. Han hade svårt att säga ifrån till sin chef, som dessutom var hans halvbror.
– Jag tog extremt mycket ansvar på jobbet och arbetade ofta sextio timmar i veckan. Trots att det egentligen var situationen som var sjuk, undrade jag om det var mig det var fel på.

Nervös inför första besöket

Max tog bort spelen från sin dator och bestämde sig för att söka hjälp. Han hade berättat för sina föräldrar att han inte mådde så bra och hans mamma tipsade om en terapimottagning som tog emot unga vuxna. Trots att han var van att ringa många samtal i sitt jobb, kändes det här ändå lite jobbigt. Han bad om en tid och fick berätta lite om sina problem. När han kom på sitt första besök kände han sig nervös. Det var en ny situation.

– Jag tycker om att ha kontroll och veta hur processen kommer att se ut; att kunna se samband mellan orsak och verkan. Jag är naturvetare, men det här med psykologi och hur vi människor fungerar är ju ingen exakt vetenskap. Varför man mår som man gör eller blir som man blir är omöjligt att säga exakt. Det kan ju bero på en mängd saker.

Typen av terapi var samtalsterapi och trots den ovissheten Max kände i början vågade han ganska snabbt öppna upp och berätta om sig och sina problem för terapeuten.

– Terapeuten försökte lära känna mig genom att ställa frågor. Det var som ett vanligt samtal fast fokus var på mig, jag kände att jag kunde släppa på mina försvar. Ibland styrde hon mer vad vi pratade om, ibland var det jag. Jag insåg ju att det var vettigt att hon visste så mycket om mig som möjligt, för att kunna ge bra hjälp.

Viktigt att hitta en tid som funkar

Max gick i terapi en gång i veckan under drygt ett halvår. Det hände att han missade tider och kom för sent.
– Det kändes inte bra alls, jag hade en morgontid och jag som är extremt morgontrött hade svårt att komma i tid. När jag väl var där var jag inte alltid helt vaken och jag blev irriterad på mig själv. Det kändes mycket bättre när jag bytte tid. Det är ett tips till andra: Välj en tid när ni känner er vakna så ni kan ta till vara på terapin!

Med tiden mådde Max allt bättre och han blev mer medveten om sig själv, sina tankar och känslor. Exakt vad som berodde på terapin och vad som hängde ihop med att han hade bestämt sig för att förändra sin situation tycker han är svårt att avgöra. Men bara genom att börja prata om sig själv i första person förändrade något.

– Tidigare pratade jag ofta om mig själv i tredje person och sa ”man” i stället för ”jag”. Terapin hjälpte mig att reflektera över hur jag såg på mig själv. Genom att börja säga ”jag” har jag fått bättre kontakt med mig själv och att säga ”jag” innebär också att jag måste stå för det jag säger.

Han känner också att terapin hjälpt honom att få en mer distanserad och realistisk bild av sig själv. Han ser inte längre lika allvarligt och kritiskt på sina misstag eller missöden. Men det är inte så att han känner sig som en ”helt ny människa” på grund av terapin. Fortfarande känns det lockande med datorspelen och han kan känna sig rastlös och deppig.

– Men numera försöker jag bryta av med att göra något annat, gå en promenad, läsa en bok och fundera på varför jag inte mår så bra. Jag försöker hitta orsaken i stället för att begrava mig i något annat.

Berättar om terapin

Max har varit öppen med terapin och berättat för till exempel studiekompisar. Han tänkte att det skulle vara ett större problem att inte berätta.
– Har man väl sagt det till någon en gång, är det inte jobbigt längre. Ingen i min omgivning har reagerat negativt eller konstigt.

Det kändes heller aldrig som en konstig sak att söka hjälp, tvärtom.
– Min mamma har gått i terapi och det gör säkert skillnad hur det är i ens familj, vad man är uppvuxen med. Jag har aldrig tyckt att det varit svårt att berätta hemma hur jag mår, till exempel.

Max tips till andra som mår dåligt och som inte vet vad de ska göra eller som tvekar att söka hjälp handlar om att agera och inte låta yttre förutsättningar stå i vägen.
– Ta tag i problemet. Testa terapi. Det ekonomiska ska inte behöva hindra, det finns terapi som är gratis eller rabatteras.

Max heter egentligen något annat och det är inte personen på bilden som är intervjuad i texten.

Information om sidan

  • Redaktör:

    Maria Bång
  • Fotograf:

    Ulrica Zwenger