Socialtjänsten är den myndighet som har ansvaret för vad som ska göras om man som ung far illa och för att man ska få den hjälp man har rätt till. Anmälningsplikten innebär att vissa vuxna måste tala om för socialtjänsten om de misstänker att någon under 18 år far illa.
Anmälningsplikten gäller all personal som man träffar i till exempel skolan, hälso- och sjukvården eller hos polisen. Den gäller även personal som arbetar inom privata verksamheter, till exempel vid friskolor. Däremot är inte privatpersoner eller personer som jobbar ideellt, till exempel på tjejjourer eller som tränare inom idrottsföreningar tvungna att anmäla.
Syftet är att man ska få hjälp
Syftet med anmälningsplikten är att man ska få hjälp om man berättar vad man har varit med om för exempelvis personalen på skolan. För att personalen ska anmäla behövs inget bevis, det räcker med att de har misstankar om att man far illa. Såna misstankar kan till exempel gälla att man blir illa behandlad hemma, inte får tillräckligt med mat eller kläder eller blir mobbad i skolan. Det kan också vara att man blivit utsatt för sexuella övergrepp eller att man utsätter sig själv och sin hälsa för fara genom att till exempel använda droger eller alkohol.
Anmälningsplikt gäller över tystnadsplikt
Det är viktigt att man kan känna sig trygg hemma och att man får det man behöver för att må så bra som möjligt, därför går anmälningsplikten före tystnadsplikten. Det betyder till exempel att skolkuratorn kan bryta sin tystnadsplikt och kontakta socialtjänsten om det finns en misstanke om att man far illa. Tystnadsplikten bryts då bara gentemot socialtjänsten. Om det finns misstanke om ett allvarligt brott bryts tystnadsplikten också mot polisen.
