Alternate Text

Sandras tankar och tips

Om man skadar sig själv under lång tid kan det påverka livet på många sätt. En del tycker att det blir svårt att låta andra personer komma nära. Så här tänker Sandra om hur hennes liv påverkades av att hon skadade sig själv.

Jag kände mig mer värdelös

När man skadar sig själv flyr man från livet och känslorna. Det är en väldigt kortsiktig lösning med desto längre konsekvenser. Just när jag skadade mig kände jag en lättnad över att jag straffat mig själv, att jag lyckats göra mig illa rent fysiskt. Men det förstärkte känslan av att vara värdelös. Jag förstörde allting runt mig bara genom att finnas - och nu gjorde jag också mig själv illa och kände mig ännu mer värdelös. 

Andra blir misstänksamma

Man förlorar lätt människors förtroende när man skadar sig. Lärare och föräldrar vågar inte lita på en när de sett såren. De misstänksamma blickarna eller frågorna från människor som inte känner en kan vara riktigt jobbiga.

Det var jobbigt att dölja såren

Jag tyckte alltid att det var jobbigt att umgås om jag nyligen hade skadat mig, för att jag måste att göra så mycket för att dölja det. Att sova över hos någon var svårt. Jag var tvungen att planera allt noga och byta om på toaletten för att ingen skulle märka att jag hade sår. Att följa med till stranden var inte att tala om, med all bar hud jag skulle vara tvungen att visa där. Att ha kort ärm, klänning, shorts eller kjol på sommaren blev svårt. Allt där jag riskerade att visa sår eller ärr måste jag undvika.  

Jag undvek nära relationer

Kärleksrelationer och fysisk närhet var svårt nog eftersom jag inte tyckte om min kropp. Och då var det nästan omöjligt att dölja såren och ärren. Många gånger undvek jag relationer. Jag tänkte att de ändå skulle ta slut om de fick se mina sår. Det var jobbigt att hela tiden förklara. Det är också svårt för många att förstå hur man kan göra så mot sig själv, att man har gjort något mot sig själv som verkar helt sjukt för den andre.

Andra frågar varför jag har ärr

Det är verkligen inte en fördel att ha ärr. Jag pluggar till sjuksköterska nu och av hygieniska skäl måste man ha kortärmat. Man kan få frågor om ärren under resten av livet. Och man vill inte att hela världen ska veta att man har mått dåligt.

Att vara utomlands och vistas i en helt annan kultur där självskadebeteende inte är vanligt, är också svårt. Jag kan själv oroas för frågorna jag kan få av barn och ungdomar, både egna och andras.

Jag sänkte min egen självkänsla

Jag tror absolut att självkänsla och självskadande hör ihop. Har man bra självkänsla och inser att man är värdefull - då finns inte behovet av att göra sig själv illa. Mycket av arbetet med att sluta skada sig - och motivationen till att faktiskt vilja sluta, tror jag handlar om självkänsla. Istället för att straffa mig själv kan jag idag ta hand om mig själv om jag mår dåligt. I början fick jag tvinga mig till att göra bra saker för mig själv, eftersom jag kände för att göra precis tvärtom. 

Eftersom jag hela tiden intalade mig själv hur dålig jag var, värdelös, ful och oduglig, sänkte jag min egen självkänsla även om det var omedvetet. Jag tyckte inte om mig själv och att jag skadade mig var en del i det.

Jag tror absolut inte att alla med låg självkänsla skadar sig. Däremot tror jag inte att någon med en väldigt stark självkänsla skulle få för sig att skada sig själv.

Sandras tips till den som känner någon som skadar sig själv

  • Det är okej att känna sig osäker och det är aldrig fel att fråga om man tror att något inte är bra. Att finnas där och lyssna räcker långt. Man kan säga ”jag ser att du mår dåligt – är det något jag kan göra?” 

  • Som vän eller anhörig måste man tänka på sig själv i första hand. Man kan inte ensam ta hela ansvaret för en annan människas liv och försöka vara terapeut eller behandlare.

  • Lova bara det som går att hålla! Om du inte lyckas hålla ett löfte, för att du inte har tid eller för att du bara inte orkar, kan det uppfattas som om du inte menade vad du sa eller att du inte bryr dig. 

  • Ställ rimliga krav på den som mår dåligt. Till exempel kan du inte kräva av någon annan att hon eller han ska bli frisk. Men du kan kräva att personen försöker. Du kan till exempel säga: ”om vi ska vara kompisar vill jag att du har någon som du går och pratar med”.

  • Du ska inte behöva hålla tyst om att en vän eller anhörig mår dåligt. Kanske behöver du själv prata med någon, till exempel en kurator på skolan eller ungdomsmottagningen. Jag sa till mitt kompisgäng att det var okej att de pratade om mig och att de gick och pratade med kuratorn på skolan.

  • Om man har vänner som också mår dåligt kanske man drar ner varandra, fast alla bryr sig och tycker om varandra. Kanske behöver man vara ifrån varandra en period. Det kan vara bra att fråga sig själv ibland hur man mår efter att ha umgåtts med sin vän. Blir jag glad eller mår jag dåligt av att ses? Testa att tillsammans gå och prata med kuratorn på skolan eller en ungdomsmottagning. Det är inte konstigt att man hittar varandra när båda mår dåligt, men det är bättre att bestämma att ”vi ska tillsammans kämpa för att må bättre” istället för att bara prata om allt som är jobbigt och tungt.

Information om sidan

  • Redaktör:

    Maria Bång
  • Fotograf:

    Ulrica Zwenger