Att ha en förälder eller annan närstående som är deprimerad

Om man är deprimerad behövs hjälp

Men ibland behövs hjälp. Den som i flera veckor är nedstämd, tappar intresset för sånt som han eller hon brukar gilla att göra, sover för lite eller för mycket, har svårt att koncentrera sig, tappar matlusten, äter mer än vanligt eller blir lättirriterad, kan behöva behandling. Det kan också visa sig genom att man till exempel drar sig undan från folk, ägnar all tid åt att grubbla eller får problem på jobbet. Då kanske det inte längre handlar om en tillfällig svacka utan om en depression. Och då behövs hjälp.

Att ha en depression är något mer än att tillfälligt vara ledsen och nere. En person som är deprimerad är mycket ledsen, trött och nedstämd under lång tid.

När man har en förälder eller närstående som är deprimerad

Det kan göra ont att se hur någon man lever med och tycker om förändras. En förälder eller närstående som tidigare var glad och utåtriktad kan under en depression bli irriterad, långsam, trött och inte längre klara av att sånt som han eller hon gjort tidigare. Det kan till och med bli svårt att göra saker som att gå upp på morgonen eller laga mat.

Det kan också kännas tungt och svårt att försöka hjälpa och stödja. Som barn till en deprimerad förälder eller annan närstående kan man känna sig tvingad att ta ett större ansvar än man borde behöva göra. Det är viktigt att veta att det aldrig är ens eget fel att mamma eller pappa är ledsen och nere.

Den som är deprimerad vill ofta vara ensam och inte umgås med andra. Men det är bra om man själv försöker hålla kontakten med de egna kompisarna och andra man vill ha kontakt med.

Viktigt själv söka hjälp och stöd

Den deprimerades negativa tankar eller pessimistiska syn på tillvaron kan smitta av sig och det är lätt att själv bli nedstämd och känna hopplöshet. Man kan känna det som om ens förälder eller närstående inte längre bryr sig om en. I vissa fall kan man ju också vara orolig för att föräldern eller den närstående ska skada sig eller till och med ta livet av sig.

Därför behöver man tala om hur det känns och få ställa frågor om förälderns besvär. Det är viktigt att söka stöd hos till exempel släktingar, andra vuxna eller kompisar och på ungdomsmottagningen eller vårdcentralen. Även om den som är deprimerad inte vill att man berättar för någon, så behöver man inte gå med på det. Att prata med någon man har förtroende för är inte att skvallra. Det kan vara det bästa man kan göra.

Personalen har tystnadsplikt

Om man tycker att det känns jobbigt att kontakta till exempel skolhälsovården eller en ungdomsmottagning kan man ta med sig nån man känner sig trygg med, om man har någon sådan. Det kan vara en kompis eller någon vuxen. Det kan också kännas bra att veta att de som arbetar inom skolhälsovården, sjukvården och på ungdomsmottagningarna är vana att träffa unga som har det jobbigt hemma.

Personalen har tystnadsplikt. Det betyder att de inte får tala med andra om det man berättat för dem utom i vissa fall, som till exempel om man är under 18 år och de tror att man riskerar att skadas på något sätt.

Vart vänder du dig för att få hjälp?

Om du lever nära någon som är deprimerad och själv behöver någon att tala med kan du vända dig till exempelvis en ungdomsmottagning, en vårdcentral eller till skolhälsovården.

Om du vill prata med någon anonymt kan du ringa någon av de telefonjourer som finns.